I söndags vaknade pysen mitt i natten, stekhet. Under dagen kröp det fram att han hade ont i ett öra, till slut båda. Han var trött och slut pga febern så måndagmorgon traskade vi iväg till doktorn och skulle kolla upp det där med örona.
Virus blev svaret och vi gick hem med tre nya fejk-tatueringar. När vi kom hem somnade pysen och sov i nästan två timmar.
Tisdags fortsatte febern. Han sa fortfarande att han hade ont i örona, det blev ett nytt läkarbesök hos en annan läkare och den här gången gick vi hem med öronmedicin. Tyvärr utan tatueringar...
Igår efter att ha ätit 3 doser av pencellinkuren totalt, var det fart på grabben. Sån fart att när klockan passerade 11 skulle det ha suttit fint med en liten tupplur, om så bara för en kvart. Men icket. När elden i baken började ge med sig och farten dämpades då tog han upp sparlågan och gick an som en duracellkanin. Allt för att slippa sitta still, för att inte riskera att somna. Fem minuter här, sju minuter där, tre minuter hit och fem minuter dit.
När pappan kom hem vid middagstid hade vi hunnit göra triljoner saker under dagen, haft 17 täta diskussioner, massa pussar och mys. Pojken var speedad av alla duraceller, mamman var helt slutkörd. Efter maten tog jag en välbehövlig paus, en skön promenad i ett blåsigt landskap men det gjorde inget.
Imorse när klockan var sju, var pysen äntligen feberfri!
Idag har vi hittills städa hela lägenheten, sett tre filmer (kogänget två gånger och Peter Pan en gång), gått igenom garderoben och kikat på vad pysen behöver inför vår/sommar, samt det han redan har.
Det kom nog efter för han för just nu sover det en kille på soffan, runt metern lång men snarkar redan som en storväxt karl! Hittills har han sovit i 40 minuter men jag har ingen plan på at väcka honom..!