Pysens kommentarer del 35

-Mamma, idag kör det som ihop sig. Det ska nog gå bra ändå. 

Lugnt konstaterande av dagens aktiviteter, dagis och simskola. 

Mors lilla Olle...

Rykten går om att det vandrar en björn i byn!

Baddare!

Nu har pysen tagit sitt första märke! Baddaren! 

Imorgon börjar han i sköldpaddan. Han gillar det och vi gillar han! 

Sim, sim, sim

Efter lunch drar hela familjen till badhuset, plask och lek står på schemat. Klockan fyra har pysen simskola så då får vi andra kliva upp och göra oss iordning. 

Det vankas spelkväll så om grabbarna tajmar in det hela med en tidigkväll vore inte helt fel..! Dessutom är det min sovmorgon imorgon! 

Regn, regn, och mera regn

Idag tänkte vi fortsätta med cyklandet efter kontroller, men himlen är helöppen och träden bjuder upp till stormdans. Sängen känns mycket mer lockande! 

Det vi inte hinner idag, kanske vi känner för imorgon!

Förresten, undra nu om det blir översvämning igen i stan?

Skoj på hoj!

Igår gjorde vi en cykeltur med kartan i högsta hugg, målet var tre kontroller men efter drygt 40 minuter av vandring runt i det snårigaste skog/ris så gav vi upp på en kontroll. Antingen har nån jävlats och bara tagit bort den, eller så var vi nära men ändå inte. 

Skoj på hoj, som det heter, borde man väl inte måsta kliva av cykeln för att gå små igenvuxna stigar..?

Vi hittade ett ställe med röda/svarta vinbär, hallonbuskar och en stig som var så guppig att pysen döpte den till guppi-gupp stigen när han var tvungen att gå pga guppen!

Ärr

Vissa saker kan jag inte förstå. 

Andra saker har jag en viss förståelse för men skulle aldrig göra något själv. 

För det tredje så finns det säkert en hel hög med saker som jag gjort/gör som kanske ingen annan förstår/skulle ha gjort. 

Hur som, de saker vi gör som unga vuxna kommer alltid att hänga med oss framåt i livet. På gott och ont. 

Idag såg jag en pappa, typ 35-40 år, med två barn som var ungefär i storgrabbens ålder. Han hade t-shirt i detta fina väder och på underarmarna syntes det flera ärr av knivblad eller dylikt. Han har nån gång i sitt liv mått så dåligt att han skurit sig. Nu hoppas jag att han mår bättre men ärren kommer han alltid ha med sig. 

Jag har aldrig ens tänkt den tanken, vad skulle det göra för nytta liksom? Jag kan inte ens tänka mig vilken motgång jag skulle stöta på för att ett sånt beteende skulle kännas okej. 

Jag strävar efter att ge mina barn en lika trygg och kärleksfull barndom och uppväxt som jag fått av mina föräldrar. Skulle känna det som ett stort nederlag om någon av mina gossar såg ut sådär på armarna. 

Grabbarna grus!