Igårkväll runt åtta, halv nio kräktes sonen i sängen. Blev renbäddat och ompysslat och i säng igen. Vi höll varsin tumme på att det bara var en engångsgrej.
Inatt just innan klockan slog tre skrek det till i sonens rum, sådär högt och enivst som att det stog ett riktigt monster framför honom och hotade med att ta hans tutte (som är det käraste sonen har). Det var inte ett speciellt ledsamt skrik det var mer ett rop på förstärkning som kunde slåss mot monstret.
När jag kom in kände jag lukten och tände lampan, kräkpöl igen.
Efter renbäddning och lite pyssel somnade han som en stock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar