Vardagen är ifatt, första dagen på jobbet, första dagen på dagis.
Ingen av oss ville nog fara imorse men vi var tvungna till slut. Pysen sken upp då en av favvo-tjejerna kom springandes mot honom ropandes hans namn! Hon hade minsann längtat efter sin "bror".
Själv fick jag bara konstaterat det jag befarat och bita ihop. Ser ut som att hösten kommer bli mörk och tråkig, mer än den bruka vara... Bara kämpa vidare och inte ge upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar