Imorse när vi gick till dagis var det precis på nollsträcket. Vi klädde oss lite tjockare än vi gjort hittills men när vi kom halvvägs, ungefär där baklukten alltid infinner sig (ica), så sa pysen att han frös om händerna. Vantarna var för tunna och kalla, när vi kom fram till dagis gick han runt och bad sina bästa kompisar känna på han isbitar till fingrar. Vilken oerhört bra mamma man känner sig då...
Så idag när vi lix var på Maxi så blev det ett par nya vantar, beydligt tjockare och pojken fick ett stort leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar