Vi har haft nedräkning i tre veckor nu, att pysen ska lämna/ge bort sina tuttar till tomten och hans små skrikiga tomtenissar. Tomten mailade mig om att han verkligen behövde pysens tuttar för han höll på bli tokig på pyttenissarna och dess skrik..!
Så idag var dagen D kommen och innan vi gick till dagis imorse så la vi dom i en plastpåse på tvbordet. Där skulle tomten hitta dom och byta ut mot en tidig julklapp, som betalning för tuttarna. Helt okej, enligt pysen. Då. Han sa flera gånger att det här var en bra idé.
Då vi femton minuter senare passerar Ica så säger han, "Mamma, om det kör ihop sig så kan vi ju alltid köpa nya". Han är smart den där lille gossen, som just lämnat bort sin största trygghet för att få en överraskning. Jag berättade för miljonte gången att det som är bortlämnat kommer ej åter.
Väl hemma på eftermiddagen så hade j faktiskt tomten hittat igen tuttarna, lämnat ett paket innehållande massa lego! Hur bra som helst, tyckte han fortfarande. Inte ett ord om tuttarna. Tills det var dags att sova... Vilket jag väntat mig. Jag har sedan tidigare föreställt mig en helg av skrik, gråt och ingen sömn, varav denna kväll skulle vara den värsta.
Men efter kvällsmacka, diverse toabestyr så läste vi sagan som vanligt. Han frågade några gånger och ångrade bytet, han ville gärna ha tillbaka tuttarna. Blev lite ledsen men jag förklarade ännu några gånger vad som hänt, vad han gjort och vad snäll han varit som låtit skriknissarna få dom. Efter 20 (!!) minuter så sov han!
Nu hoppas jag såklart att helgen blir betydligt lättare än jag föreställt mig, men jag har fortfarande tankarna i bakhuvet... Inte ropa hej, förrän man är över ån!
Han är så duktigt vår lilla, stora, kille!
2 kommentarer:
va duktig han va som redan nu gett bort sina tuttar till skriknissarna ;) stor killen :)
Åh, vad duktig han var. Här blir nog tuttarna kvar ett tag till, men målet är att de ska vara borta innan sommaren kommer. Allt bra annars? Kram/Stina
Skicka en kommentar