Varje förmiddag har vi hunnit med ungefär en timmes bob-åkande.
Hur skönt och kul som helst att komma ut lite och se dagens ljus. När man börjar jobba i bunkern igen missar man ju allt det...
Sonen gillar också bobåkandet, han är inte så för all lössnö men så länge han sitter på boben är han nöjd.
Ju högre hopp man hittar desto mer skrattar han!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar