Skrämmande roligt!

Pysen har kommit på hur kul det kan vara att skrämmas, och att bli skrämd. På gott och ont...

De senaste fyra dagarna har sambon fått känna på hur det är att bli skrämd, på riktigt!
Hur är det möjligt kanske ni undrar, att en nästan 30åring blir skrämd så hjärtat hamnar i halsgropen av en fyraåring. Så här gick det till...

Dag 1, sambon ringer och berättar han är på väg hem. Pysen ställer sig vid balkongdörren och bevakar parkeringen, när bilen svänger in ställer han sig i hallen och gör sig beredd. När ytterdörren går upp vrålar han till och pappan lättar från golvet!

Dag 2, sambon meddelar han är på väg hem. Pysen ställer sig i hallen, släcker lampan denna gång och jag håller utkik efter bilen på parkeringen. Meddelar pysen och resten kan ni ju räkna ut själva!

Dag 3, meddelar sambon igen att han är på väg hem. Pysen ställer sig i position, släcker hallampan och väntar. När bilen svängt in, går jag också till hallen och ställer iordning skor, jackor mm. När dörren öppnas ser sambon bara mig hålla på städa till, och blir även denna gång skrämd av pysens vrål!

Dag 4, även denna dag meddelar han att han är på väg hem, men att han INTE tänker bli skrämd igen! Säkert, tänker vi andra. Jag tipsar om att pysen kan springa ner och ställa sig under trappen i trapphuset. Det kommer verkligen att skrämma den intet ont anande pappan! Och självklart, livrädd vara bara förnamnet! 

Måste jag tillägga att vi legat dubbelvikta varje gång, jag och pysen?! Speciellt på dag 4!
Idag däremot så var det ingen som ringde och meddelade att han var på väg hem... Alltså, ingen skrattattack denna eftermiddag. Men vi kommer nog på nåt sätt snart igen, vi vet ju vilken ordinarie sluttid han har på dagarna..! Och vi har måånga dagar framför oss!