Idag fick pysens bästa kompis följa med hem, och senare fick hon äta middag här med delar av sin familj.
Jag blev utnämnd till Världens Bästa Mamma för att det kunde ske, juryn bestod av pysen så jag undrar om det är jäv...
Hursom, de båda konstaterade att dom var kära och lill-flickan har redan bestämt att hon ska gifta sig med sonen våran! På vägen hem höll dom både hand och pysen la även armen om hennes axlar några gånger. Vi gör det gärna igen, för medan de lekte så var det aldrig nåt skrik och gnäll utan han pratade med sin normala, tysta röst. Antagligen för han slapp hävda sig, och visa upp sig. Bara vara, helt enkelt.
Vi måste fortsätta ses framöver. Om så bara en gång i månaden, men huvudsaken att vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar