om en chockartad lördag

I lördags när vi var på gympan fick vi oss ett otäckt samtal. Reflekterade inte så mycket just då, men när det gått några timmar och man började inse vad som hänt, vad som hade kunnat hända så ställs allt upp och ner. Tänk om, om inte, om så. Vad skönt att det ändå gick så pass bra som det gjorde. Vår lilla fyrfota kompis hade ett gott liv innan som fick ett snabbt avslut, utan hemskt lidande.

Jag glömmer aldrig då han var så liten att han rymdes liggandes raklång på min mage utan att röra vare sig min hals eller midja! Eller när han sprang så han nästan tappa andan i, vad vi kallade, "cp-ryck". När han sov och drömde, skällde till så han väckte sig själv och blängde runt på oss övriga typ som att det var vårat fel! En kille med personlighet har lämnat oss och vi saknar honom allihop.

Läs mer om olyckan här.

Dagis-smällar, tur han är tålig våran pojk

En dag i veckan hade han ramlat ur gungan flera gånger, var tvungen och fråga personalen om ingen stod "gungvakt". Men han hade ramlat utan fart, bara suttit still och typ ramlat... Trovärdigt..?
Såhär ser det ut idag i alla fall, lite halvtaskig bild men "rödöga", kallas han.

Aldrig bra när dagis ringer...

Strax innan lunch idag ringde dagis och berättade att pysen ramlat, i rutschkanan såklart.
Oklart om han blivit puttad eller åkt av egen vilja för personalen var inte riktigt där. Men en tjej hörde smällen och såg när han klev upp och sprang mot henne. Superledsen, såklart.

Enligt han egna version så höll han en kompis i handen och åkte på knäna. Kan hända att han föll framåt och inte kunde/hann ta emot sig med händerna utan pannan fick ta smällen.

Jag fick en tid hos läkaren i alla fall, och hon kollade på ögon, öron och balansen men han är okej. Fick några tatueringar så var han nöjd.

Mammahjärtat får sig en tjolahoppare varje gång dagis ringer, men hittills har det bara blivit bulor och blåmärken. Hoppas det inte blir värre än så!

Vi har en tålig liten kille

I måndags runt niotiden skulle pysen springa från ena lekrummet ut till det andra. Däremellan halkade han på en dock-jacka som låg slängd på golvet. Stod på nöten men enligt fröken såg inte själva kraschen mer märkvärdig ut än någon annan, pysen blev superledsen och hon gav honom en kram. När hon ska ställa ner honom på marken igen ser hon blodet rinner från munnen och ner mot halsen.

Han har bitit sig rejält i kinden, så nu är han uppsvälld och ser ut som en liten boxare som åkt på en käftsmäll. I måndagskväll var det aningens rött, igår gick det från ljusrött till någon mörkare nyans. Imorse var det blå/grönt. Ikväll har det sett ut som att han haft smuts i mungipan... Svullnaden har itne gett sig helt, så vi får väl se var det hela tar vägen. Medan han åt middag ikväll så tuggade han på den "onda" sidan, vilket han inte gjort innan. Så det gör nog inte lika ont längre, men ömt är det.

Han klagar inte förutom om man frågar ifall det gör ont eller inte, då svarar han uppriktigt och sedan är det inte mer med det. Innan läggdags hade han bara ont och inte jätte-jätte ont, som det var tidigare.