I lördags när vi var på gympan fick vi oss ett otäckt samtal. Reflekterade inte så mycket just då, men när det gått några timmar och man började inse vad som hänt, vad som hade kunnat hända så ställs allt upp och ner. Tänk om, om inte, om så. Vad skönt att det ändå gick så pass bra som det gjorde. Vår lilla fyrfota kompis hade ett gott liv innan som fick ett snabbt avslut, utan hemskt lidande.
Jag glömmer aldrig då han var så liten att han rymdes liggandes raklång på min mage utan att röra vare sig min hals eller midja! Eller när han sprang så han nästan tappa andan i, vad vi kallade, "cp-ryck". När han sov och drömde, skällde till så han väckte sig själv och blängde runt på oss övriga typ som att det var vårat fel! En kille med personlighet har lämnat oss och vi saknar honom allihop.
Läs mer om olyckan här.
3 kommentarer:
Usch å fy! Tur de gick hyfsat bra ändå! Var de mamma å pappa eller nån annan passagerare! Vovvsingen får de bra i hundhimlen! Kram på dig!
fy bubblan.. sötaste lilla ludde kom ihåg när ni fick han :) så liten å söt.. Verkligen tur att de gick så bra som de gick för päronen men oerhört tråkigt me ludde :/ kramar
Usch vad tråkigt med Ludde, skönt dock att han slapp lida och tur att det gick så pass bra med sina föräldrar. Hälsa dem från oss i Mickels. Kram/Stina
Skicka en kommentar