tisdag 7 september 2010

En vällingburk är alltid en vällingburk, eller...?

I förrgår grillade sambon och jag fixade sås och lite andra tillbehör.
Efter det att hungern blivit mättad och allt skulle plockas bort blev det en del sås över, den supergoda vita vitlökssåsen! Som jag skulle ta med mig till jobbet dagen efter.

Saken var den att alla våra små burkar är borta, antagligen i frysen fulla med annat smått och gott som kan vara bra att ha. Så jag tog den lilla burken man kan ha vällingpulver, eller grötpulver, i. Den som är indelad i tre små fack, ett runt lock med en liten öppning på högst upp. De flesta småbarnsföräldrar vet vid det här laget vad jag menar för slags burk...

Fyllde alla tre fack och ställde den i kylskåpet. Blev lite stressigt igår då jag skulle iväg på jobbet så ja glömde den, tänkte att jag tar den idag istället. Så imorse då när jag skulle ta min matlåda och såslådan så var den bara borta! Fanns ingenstans i kylskåpet. Frågar sambon om all sås gick åt till gårdagens middag men icket. Han visste inte ens vad jag pratade om.

Börjar beskriva burken och då visar det sig att den hade pysen tagit ut ur kylskåpet och sprungit runt med och lekt och haft sig. Sambon tog av han den, trodde det var välling och ställde in den i skafferiet!

Det är nog så att en vällingburk är och förblir en vällingburk, oavsett hur stort barn man har!

Inga kommentarer: